Hur har man blivit som man har blivit?
Jag skulle nog beskriva mig själv som en generös, lite halvtokig tjej med hjärtat och hjärnan på det rätta stället (för det mesta). Jag kan nog misstolkas som lite egenkär, men jag bryr mig mer om människor än vad de tror. Jag analyserar allt på tok för mycket och det tar oftast flera timmar att komma på en riktigt bra plan.
Jag hatar felsägningar och felstavningar även fast jag själv är expert på det.
Fråga min man (det är nog den enda anledningen till att han är ihop med mig, alltså att han får skratta när jag säger helt sjukt tokiga saker) Exempel är:
Höronpluggar, jag slack på knappen, babylen som en rumpa m.m. Lovley.
Jag är nog skadad när det gäller män, jag behöver sjukt mycket bekräftelse.
Jag har nog egentligen haft en jävla tur som hittat Johnny, vet inte riktigt vad jag gjorde för att det skulle lyckas där?! Jag har ju misslyckats så många andra gånger liksom?!
Man formas nog grymt mycket av sina föräldrar, och eftersom min mamma både har varit far och mor så är jag säkert grymt lik henne. Hon är ju oxå expert på att slå sig, lita för mycket på folk för att sedan bli besviken OCH göra heltokiga saker. Hahah jag måste bara berätta en sak som min mamma gjorde en gång, detta kommer jag aldrig glömma.
Det var första gången som min kompis Carro (kristi brud) kom hem till mig (bodde alltså hemma hos min mor). Vi gick in genom dörren och hälsade på mamma, jag spanade in i köket... såg då att mamma hade nya gardiner, det skumma var att jag kände igen dem från någon annan stans. Stod och funderade en stund för att sedan utbrista :
-"Men mamma, har du sytt gardiner av duschdraperiet"
Och som mamma alltid säger så säger hon sedan -"Vadå?" Man tager väl vad man haver!"
Jag tyckte det var lite sådär småpinsamt medans Carro bara skrattade lite nervöst och kikade på mamma och mig.
Ja, som sagt.. min mor är väldigt speciell. Måste ju bara säga att det var ett skapligt nytt duschdraperi i lite mer tygmaterial, inte sånt där plastigt. Hähä.
Åhå vad jag älskar dig mamma.
Något som jag brukar fundera på gällande min uppväxt är tiden i början av högstadiet. När jag började var jag grymt osäker, tyst, tyckte jag var tjock och ful och för övrigt inte hade så mycket att komma med.
Sedan så började jag kika på MTV, eller jag hade kikat på det förut. Såg där en video med Eminem, det var en av hans första. Jag fastnade direkt för denna otroligt söte och kaxige man och önskade mig hans skiva. Lyssnade på den natt som dag och lärde mig texterna. Han sjöng om saker som "I Am whatever You Say I Am, If I Wasen`t then Why Would I Say I Am" Han hade en "ta mig som jag är, eller dra åt helvete" stil.
Och det fick mig att bli mycket mer självsäker på något sätt, jag började våga att ta för mig och stå för den jag var.
Det är heeelt sjukt hur man kan bli så påverkad av en artist, men jag är glad för det. Det fick mig att få mer vänner och bli den jag är idag.
Hahah okai att det gick lite till överdrift och att jag ville bli hiphoppare där ett tag, haha shit vad pinsamt. Fast det finns ju iofs inget snyggare än män i hiphopkläder. Grrr.
Nej, nu ska jag nog lyssna på lite gamla låtar av min käre Marshall Mathers <3
bra skrivet inlägg. DU är duktig,
Hmms det finns ett gäng med snyggae kläder än män i hiphop kläder Eminen är ETT undantag han skulle vara hot i vad som helst!!! Sen vet jag iof en till revlativ snygg karl i hiphop kläder hihi Hmms kasnske två han har det inte längre men hade det när han gick på transten han me haha
KOmmer ihåg hur vi var när vi gick på transten, och gud vilka grejer man har gjort för karlar för att bli acepterad hur många missar har inte jag gjort där... Alla gör vi misstagen men är så jävla lycklig för din skull att du hittat din själsfrände om man får säga så, du förtjänar så jävla mycket matilda för du är en helt underbar person precis som din mor!!!
Tack Jonas.
Tack så hemskt mycket Katta. Det du säger värmer väldigt mycket, man får höra så jävla mycket skit hela tiden och då är det underbart att få så fina ord av någon som är så förståndig ;)
