Home again.

Jaha.. då är man äntligen hemma från jobbet. Trött som ett as är man oxå. Men det är rätt fränt att gå de här långa turerna, för då efter 21 är man själv på avdelningen. Och då ska man liksom gå in och titta till alla, och hos de som är vakna (och mina favoriter) brukar jag sätta mig och prata en stund. Inte ofta man har tid för det annars tyvärr. så det är lite myyyysigt. Och mina favoriter är ju såklart psyktanterna, haha de är så skoj ! fast en av tanterna kan man blir rent av TOKIG på ! hon får ryck och säger att hon ska bära brandsläckaren.. så säger hon - förstår ni inte, jag kan inte bära den, den är för tung ! och gång på gång säger man - men du ska inte bära den, den ska stå där om det  börjar  brinna. Och då börjar det bara om igen -"men jag kan ju inte bära den har jag ju sagt "
Haha ändå är det min favorittant, okai att hon kan gå mig på nerverna när hon står utanför toaletten när man är där... allt för att tjata om brandsläckaren lr nått annat tokigt när man kommit ut *suck*

Aja.. fittmannan låter mig ju aldrig vara.. även fast jag sagt. Låt mig vara, dra åt helvete.. så lyssnar inte fanskapet. Ngn som vet hur man spärrar nummer? Helt jävla otroligt att  man måste det.. men alltså.. jag har inget ut av han längre. All saknad, allt jag gillade hos han, allt det bra.. försvann som en fis i rymden när han var en sån fitta häromdagen. man kan inte säga massa sånt där till mig och tro att jag bara ska glömma och förlåta. ALDRIG I LIVET. Och om du läser det här "DRA ÅT HELVETE, LÅT MIG VARA, JAG SKITER I DIG OCH ALLT SOM HAR ATT GÖRA MED DIG. KAN DU INTE BARA DÖ?"

tack för mig. Nu ska jag.. hrmm jaadu, det får förbli en hemlighet. Hihihi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0