MathildaJerner

Idag, Ca 07:45.

Mathilda sitter på bussen och är mycket trött, har jobbat en hel natt och vill bara sova. Bussen börjar närma sig busshållplatsen "hagagatan" där jag går av. Till min förskräckelse så ser det ut såhär brevid min sittplats:



Ingen jävla stoppknapp! Är det allvarligt så att jag ska behöva sträcka mig ända upp till taket, och antagligen till och med STÄLLA MIG UPP?! För att bussen ska stanna?!

KIkar på platserna på andra sidan bussen, och vad är det jag ser? Jo det här:



Varför sitter det en stoppknapp över den där killens knä?! Varför har inte jag någon stoppknapp?! Vad har jag gjort för att förtjäna detta?! Allt detta ältas fram och tillbaka i mitt huvud tills jag tillslut kommer på att jag måste trycka, ställer mig upp med stor motvilja och trycker in den hemska helvetiska röda knappen.
Efter denna ofantligt jobbiga resa ser jag ut såhär:



Och nu ska jag oxå GÅ HEM, det är nära... till och med flera gånger att jag sätter mig ner i en buske och gråter.
Ibland är fan livet inte lätt. Vad har jag gjort för hemskheter för att förtjäna detta?!
Men ni kan ge er på, att imorn bitti kommer jag sätta mig där det finns en stoppknapp!