MathildaJerner

Jag har en sjuklig åkomma, jag är besatt av sjukvården. Det pirrar i mig så fort jag kommer in på ett sjukhus, och jaaaa jag skulle fan kunna bosätta mig där. Folk säger att sjukhus är otäcka, och ja, jag kan hålla med. Men det är ju MYSIGT otäcka! Tänk så många trauman, så mycket blod och tårar som gömmer sig bakom alla de vita väggarna. Är det inte spännande?!
Att det bara kan skilja några sekunder mellan liv och död, det är nästan så man blir våt. (förlåt mamma och ni andra)

Och jaaa, jag har lånat sjukhusgrejor, Har kläder och en filt och det är så underbart. Jag älskar den där filten... hrmm undra hur många som dött i den, HAHA. Men det gör inget för det är häftigt!

Shit jag är skadad.

Min besatthet ligger oxå i sjukhusserier såklart. Greys anatomy är ju favoriten.
Jag gråter, jag skrattar, jag blir upphetsad och exhalterad. Och jafan, jag tror ibland att skådespelarna är mina vänner. Man sitter liksom där och typ skriker "Men Dr. Bailey, Ta skalpellen! Ta den nu! DU Klarar det, jag tror på dig... och.. vi kan prata om det efteråt"
Haha, längtar tills på onsdag då nästa avsnitt kommer.

Fattar ni då vilken grej det är att jag ska spendera minst 2,5 månader på en thoraxintensiv?! Vet ni hur mycket blod, slangar och skit de människorna har i sig?! Vet ni hur många som dör där? Aaa shit.
Nej, nu tror ni att jag är dum i huvudet igen.
Men allvarligt, haha.. när jag praktiserade där.. så kommer jag ihåg en specifik händelse. Måste berätta.

Det var en man, han hade genomgått ett klaffbyte, allt såg bra ut och han skulle ner till en avdelning. Han sov.. och jag skulle väcka honom och säga att det var dags.
Saken var.. att det inte gick att väcka honom, jag öppnade då hans ögonlock och såg att den ena pupillen var förstorad. Kallade då på syster som tittade och larmade på läkaren. Och sen gick bara allt av farten, massa med läkare kom.. han intuberades och upplivningsutrustning sattes på den sängen som han låg i.
Vi sprang typ ner med karln till akutröntgen och lyfte där över han till CT:n. Fick stå med i rummet där bilderna kommer upp. Och ser då hur hans hjärna kommer fram på skärmen, och sedan sprider sig ett mörker.. som en skugga över hälften av hjärnan. Doktorerna pekar och "hummmar" och jag förstår att det är en väldigt kritisk blödning.
Upp på intensiven igen där vi ringer efter folk från uppsala (där är de specialister på neurokirurgi) Och efter en timma så hör jag hur det låter en jävla massa uppe på taker, och ner kommer det 2 helikoptersjuksköterskor i värsta fräna sparkdräkterna. Jag stod typ och gapade, hahahaha. Det var PRECIS som på tv! Om de inte hade varit korthåriga så hade det säkerligen fladdrat i håret även fast de var inomhus!
De hämtade mannen, och jag var typ helt exhalterad och skakade. Tyvärr dog han en halvtimma senare i helikoptern. Och allt det här hände medans hans dotter och fru väntade i ett anhörigrum, bara en liten bit bort. För att möta han när han kom ner på avdelningen.... Sorgligt som fan, men det var en helt otrolig upplevelse för mig iaf.

Aaa shit, nu ska jag spela alfapet :D Hej!