MathildaJerner

Jaha.. så hände samma sak igen. Var väl bara en tidsfråga antar jag. Vet ju att det inte håller i längden. Men ändå varje gång som är man blåögd och dum. Menmen jag tror att detta är lika bra och att det förblir såhär. Jag orkar inte mer skit. Jag mår illa och vill kräkas, tårarna rinner ner för mina kinder ännu en gång. Men ändå så känner jag inuti att detta kommer flyga förbi och försvinna relativt snart. Jag blir mest arg på mig själv, på min dumhet och naivitet. Tänker inte vara nån självdestruktiv patetisk fjolla nåt mer. Vet att jag är Stark! Vet att jag är bra och förtjänar det bästa ! Jag älskar min familj och mina vänner, och ingen.. ingen.. inte ens du kan ändra på det !
Tänker inte tycka synd om dig, och tänker inte ha nåt överseende med det du håller på med. Du är mycket medveten om hur du är, vad du säger och vad du gör. Kanske vill du inte vara sån egentligen, men du ÄR sån. Och jag tror tyvärr inte någon lr något kan ändra på det.
Det är mycket dags för mig att släppa detta.. släppa allt och radera det förflutna. Det som hänt och det som var finns inte mer. Du finns inte mer. Hejdå.