När någon frågar hur man mår?! En tildas bekännelser
detta har varit ett jävla turbulent år, har inte riktigt fått klarsprål på vad som har hänt egentligen. Jag vet att det har varit mycket händelser.. helt opåverkade av varandra och utspridda över året. Började med att moromor blev dåligare (alzheimers) att se henne tyna bort medans man är medveten om att både mamma och jag har en stor risk för att drabbas av samma sjukdom. Chappi som dog var nog ändå det värsta, min vän som jag haft i 9 år, min trognaste.. han som jag borrade in mig i när jag var ledsen, han som alltid ville leka med mig, som lyssnade på mig utan krav lr åsikter, tårarna rinner nu när jag skriver om detta. Men att förlora sin absolut bästa vän.. även om han "bara" är en hund.. så är det en av de jobbigaste saker jag upplevt.
Sen hände ju det som har påverkat mig mest detta år.. jag träffar en kille på nätet.. som verkar så underbar, som jag kan prata med precis hur mycket och om vad som helst.. självklart vill vi ses.. ingen tvekan. ca 2 månader kommer han hit. Jag faller pladask, har aldrig mått så bra med nån överhuvudtaget. Men självklart när det gäller mig så fittar det till sig, varför ska nått få gå bra för??
de följande månader håller vi kontakten till o från.. jag är fortfarande dyngkär och vill.. efter mycket om och men bestämmer vi oss för att träffas igen, nu när jag tänker på det så vet jag inte riktigt varför lr vad som riktigt var meningen med att ses en gång till.
Helgen där.. var bra,dålig och med mycket tankar och funderingar. Har aldrig "gett mig själv" till någon så mycket som jag gjorde med han.. det kändes som han kunde se alla mina tankar bara på att höra ljudläget på min röst lr att titta in i mina ögon.
Hemresan där ifrån var nog en av de värsta saker jag varit med om.. har aldrig gråtit så mycket och kännt mig så hopplös i hela mitt liv.
Dagarna gick och allt blev kaos igen.. efter hur mycket bråk som helst, och enbart lite bra. så sa vi upp kontakten för alltid, raderat allt.. nummer.. allt. det enda jag vet är hans adress.. men nog var detta lika bra. Idag sitter man o tänker på varöfr man åkte ner en andra gång.. mot allas inrådan.. förstår inte vad jag trodde skulle hända egentligen, jag tror nog bara att jag var dum. Dum och blåögd...
Detta som hände med han.. vet jag inte riktigt vad jag ska säga om.. jag skanar fortfarande han jämt, tänker på han hela tiden, men det han sa.. de elaka sakerna, och de sakerna som han fick mig att säga.. de sakerna gör att jag tvivlar på om det verkligen var bra att vi träffades den där första gången.. Men han kommer alltid att sitta inne i huvudet.. och har en stor del av mitt hjärta. Kanske du läser det här p?! På något sätt bryr jag mig om dig, jag undrar ofta över vad du gör och hur du mår. Du ska veta att jag är ledsen för allt.. vi borde båda ha förstått att det skulle bli skit från början. (nej vi var aldrig tillsammans) men du ska veta.. att jag kommer alltid att älska dig.. på ett lr annat sätt, och du kommer alltid ha en stor del av mitt hjärta <3
Fan bra att man börjar tjuta nu då..
aja vad har mer hänt.. just ja.. att skolan slutade, fan allt umgånge, alla lärare, stressnivån.. saknar det som fan. vem vill jobba liksom? nej tack.. jag vill gå i skolan.. saknar det så grymt mycket. En dag gick jag tom in i skollan bara för att titta lite.. suck
Att morsan o tommy gjort slut.. alltså han är nästan mer pappa en vad min riktiga pappa är... saknar dig grymt mycket gubbe, men du vet att det måste fixas lite grejer. Morsan klarar inte det där nåe mer <3
Ja ni.. allt det andra oxå.. jobbet.. kul men grymt påfrestande för tankarna, aldrig veta när man ska jobba och om man ska klara räkningarna nästa månad?! hatar det.. ekonomin har varit en stor o jobbig fråga.. att gå arbetslös som ungdom i en moderatstyrd värld är inte lätt fyfan.. att ha den där ångesten av vart man ska få pengar ifrån är så jävla tagande.. jag pallar inte mer..
Har hittat ett sätt att fly från allt detta en stund.. men jag vet att det inte är bra för mig, har blivit lite mycket nu. Och jag ska styra upp allt.. jag vet att jag kan, men det är så lätt att bara flyga iväg lite och lämna allt annat...
Min fasters man har dött oxå.. 2 dagar sen.. och det blev ju knappast bättre av det. en man som är lika gammal som min morsa.. får dö ifrån sin familj.. sina vänner och sitt livsverk. Denna värld är fan inte rättvis för 5 öre ! fuck it all.. jag känner mig bara jävligt....
Och dessa karlar.. tror jag måste börja tänka lite innan jag skrider till verk ibland.. men det finns en, som jag är så jävla svag för.. det är nästan jobbigt. men sen första dagen jag träffade han.. mycket länge sen, så har det varit nått speciellt med han i mina ögon.. och sen dom nätterna så var han fast där. En sån där som kommer finnas kvar i tankarna mycket länge.. och som man aldrig kommer säga nej till. Jag har träffat på 2 såna karlar under mina 21 år.. P och denne.. men vad fan egentligen, kan man inte ha lite kul o göra det man känner för precis för stunden?! ska det vara så jävla svårt, och ska alla behöva bry sig så jävla mycket?
Fick höra massa igår.. fan vad folk ska bry sig! Leave me fucking alone !! fan det är ju knappast kul att gå ut o träffa folk längre, blir bara massa skit juh!!
Aja så egentligen hur fan ska man svara när någon frågar hur mår du?
SJälvklart ska man ljuga o säga att man mår bra, annars blir det bara massa jobbiga följdfrågor.. men liksom hur fan tror folk att man mår när man har mått så dåligt över så många händelser på en och samma gång? självklart vill jag rymma ifrån allt detta nån gång, det är bara mänskligt. Och jag har hittat mina sätt till att göra det, tänker inte sitta här och berätta om dom.. för då tror ni bara att jag är dum i huvudet. Men dom funkar.. och därför är det så lätt att bara vilja fortsätta...
Nej fan jag är måttligt trött på allt just nu.. kanske sova.. kanske... jaa jag vet inte. Ska iaf ringa emelie o röka med henne.. få lite kloka råd och höra hennes "men du pilen är det så farligt om vi bara vill ligga lite"
Love some of you .. but hell not all! // Mathilda Maria Beatrice Jerner
Sen hände ju det som har påverkat mig mest detta år.. jag träffar en kille på nätet.. som verkar så underbar, som jag kan prata med precis hur mycket och om vad som helst.. självklart vill vi ses.. ingen tvekan. ca 2 månader kommer han hit. Jag faller pladask, har aldrig mått så bra med nån överhuvudtaget. Men självklart när det gäller mig så fittar det till sig, varför ska nått få gå bra för??
de följande månader håller vi kontakten till o från.. jag är fortfarande dyngkär och vill.. efter mycket om och men bestämmer vi oss för att träffas igen, nu när jag tänker på det så vet jag inte riktigt varför lr vad som riktigt var meningen med att ses en gång till.
Helgen där.. var bra,dålig och med mycket tankar och funderingar. Har aldrig "gett mig själv" till någon så mycket som jag gjorde med han.. det kändes som han kunde se alla mina tankar bara på att höra ljudläget på min röst lr att titta in i mina ögon.
Hemresan där ifrån var nog en av de värsta saker jag varit med om.. har aldrig gråtit så mycket och kännt mig så hopplös i hela mitt liv.
Dagarna gick och allt blev kaos igen.. efter hur mycket bråk som helst, och enbart lite bra. så sa vi upp kontakten för alltid, raderat allt.. nummer.. allt. det enda jag vet är hans adress.. men nog var detta lika bra. Idag sitter man o tänker på varöfr man åkte ner en andra gång.. mot allas inrådan.. förstår inte vad jag trodde skulle hända egentligen, jag tror nog bara att jag var dum. Dum och blåögd...
Detta som hände med han.. vet jag inte riktigt vad jag ska säga om.. jag skanar fortfarande han jämt, tänker på han hela tiden, men det han sa.. de elaka sakerna, och de sakerna som han fick mig att säga.. de sakerna gör att jag tvivlar på om det verkligen var bra att vi träffades den där första gången.. Men han kommer alltid att sitta inne i huvudet.. och har en stor del av mitt hjärta. Kanske du läser det här p?! På något sätt bryr jag mig om dig, jag undrar ofta över vad du gör och hur du mår. Du ska veta att jag är ledsen för allt.. vi borde båda ha förstått att det skulle bli skit från början. (nej vi var aldrig tillsammans) men du ska veta.. att jag kommer alltid att älska dig.. på ett lr annat sätt, och du kommer alltid ha en stor del av mitt hjärta <3
Fan bra att man börjar tjuta nu då..
aja vad har mer hänt.. just ja.. att skolan slutade, fan allt umgånge, alla lärare, stressnivån.. saknar det som fan. vem vill jobba liksom? nej tack.. jag vill gå i skolan.. saknar det så grymt mycket. En dag gick jag tom in i skollan bara för att titta lite.. suck
Att morsan o tommy gjort slut.. alltså han är nästan mer pappa en vad min riktiga pappa är... saknar dig grymt mycket gubbe, men du vet att det måste fixas lite grejer. Morsan klarar inte det där nåe mer <3
Ja ni.. allt det andra oxå.. jobbet.. kul men grymt påfrestande för tankarna, aldrig veta när man ska jobba och om man ska klara räkningarna nästa månad?! hatar det.. ekonomin har varit en stor o jobbig fråga.. att gå arbetslös som ungdom i en moderatstyrd värld är inte lätt fyfan.. att ha den där ångesten av vart man ska få pengar ifrån är så jävla tagande.. jag pallar inte mer..
Har hittat ett sätt att fly från allt detta en stund.. men jag vet att det inte är bra för mig, har blivit lite mycket nu. Och jag ska styra upp allt.. jag vet att jag kan, men det är så lätt att bara flyga iväg lite och lämna allt annat...
Min fasters man har dött oxå.. 2 dagar sen.. och det blev ju knappast bättre av det. en man som är lika gammal som min morsa.. får dö ifrån sin familj.. sina vänner och sitt livsverk. Denna värld är fan inte rättvis för 5 öre ! fuck it all.. jag känner mig bara jävligt....
Och dessa karlar.. tror jag måste börja tänka lite innan jag skrider till verk ibland.. men det finns en, som jag är så jävla svag för.. det är nästan jobbigt. men sen första dagen jag träffade han.. mycket länge sen, så har det varit nått speciellt med han i mina ögon.. och sen dom nätterna så var han fast där. En sån där som kommer finnas kvar i tankarna mycket länge.. och som man aldrig kommer säga nej till. Jag har träffat på 2 såna karlar under mina 21 år.. P och denne.. men vad fan egentligen, kan man inte ha lite kul o göra det man känner för precis för stunden?! ska det vara så jävla svårt, och ska alla behöva bry sig så jävla mycket?
Fick höra massa igår.. fan vad folk ska bry sig! Leave me fucking alone !! fan det är ju knappast kul att gå ut o träffa folk längre, blir bara massa skit juh!!
Aja så egentligen hur fan ska man svara när någon frågar hur mår du?
SJälvklart ska man ljuga o säga att man mår bra, annars blir det bara massa jobbiga följdfrågor.. men liksom hur fan tror folk att man mår när man har mått så dåligt över så många händelser på en och samma gång? självklart vill jag rymma ifrån allt detta nån gång, det är bara mänskligt. Och jag har hittat mina sätt till att göra det, tänker inte sitta här och berätta om dom.. för då tror ni bara att jag är dum i huvudet. Men dom funkar.. och därför är det så lätt att bara vilja fortsätta...
Nej fan jag är måttligt trött på allt just nu.. kanske sova.. kanske... jaa jag vet inte. Ska iaf ringa emelie o röka med henne.. få lite kloka råd och höra hennes "men du pilen är det så farligt om vi bara vill ligga lite"
Love some of you .. but hell not all! // Mathilda Maria Beatrice Jerner
Kommentarer
Postat av: schaggi
hehehehe... jag tror jag vet vilka personer det e du syftar på.. endel iaf :D
usch orka skriva så mkt.. hehe
Postat av: malluppa
Tänker på dig gumman <3
Trackback