MathildaJerner

Jag ställer frågor som alla vägrar svara på.
Jag får en karta, men inte vilken väg att gå.
Min själ vill iväg härifrån, en fånge länge nog,
ska världen vara så.

Mina känslor
vem skriver om sånt smörja.
Har väntat i 21 år på att livet ska börja.
Kan inte ge tillbaks minnena som åren tog.
En vilsen liten flicka som ligger å gråter blod.
Förtvivlad
Fastspänd i depression.
Jag vill ha den här resan,
jag kunde ha bett min mor.
Hon pekade åt rätt håll,
men jag vek av halvägs.
Livet är ett minfält långtifrån en välfärd.

Det är kallt här och förtvivlan bara växer.
Vi röker bort vår sorg men den slår oss dan' efter.
Gud (ett litet fel så blev det jämnt)
Jag är en lyckojägare som alltid lämnas tomhänt.
Jag är glad utåt men innåt ett uppror.
Står vid gränslandet och missar mitt upprop.
Fan, var är ljuset, var är min livslust?
Vill födas på nytt men kommer ut missfött.


Jag måste börja lära mej å vårda sinnet.
Sväljer min stolthet tittar upp fast tårar rinner.
Har lovat mindre men nu ska ja hålla allt,
går ut på stridsfältet, upp med hakan, huvet kallt.
Barnet som jag va (va)
Till tjejen som jag blev (blev)
Växte upp fort men aldrig kvinnan som blev hel (hel)

Jag vet att jag strulat,
men mamma jag älskar dej.
Min uppväxt,
jag klättrade över skyddsstängslet,
mitt hem ett skyddsnäste och du min skyddsängel.

Jag ställer frågor som alla vägrar svara på.
Jag får en karta, men inte vilken väg att gå.
Min själ vill iväg härifrån, en fånge länge nog,
ska världen vara så.